sanna.

Jag har blivit så dålig på att formulera mina känslor till ord. Så förlåt för att allt kommer låta konstigt. Jag skulle vilja förklara allt som händer runt omkring mig nu. Jag skulle själv vilja förstå allt som händer, men jag gör det inte. Jag skulle vilja skrika så högt jag kan för att kunna få ut allt som tynger mig. Jag vill bara att allt ska bli bra, att vi ska må bra. Det kommer bli bra. Det tar bara lite tid, och det är tufft och jobbigt. Men vi kommer dit, då allt lättar och blir bra. Det tar bara lite tid. Så snälla låt tiden gå lite fortare och att allt löser sig till det som är rätt.



Något jag har saknat har äntligen kommit tillbaka. Något jag har saknat under de fyra senaste åren i mitt liv. Något som har varit en del av mig i över tio år. Något som har gett mig minnen för livet, bra som dåliga. Jag ska börja skjuta igen. På riktigt. Och den här gången ska ingen, absolut ingen få trycka ned mig på det sättet dom gjorde förr. Ingen ska någonsin få mig att känna att jag aldrig duger igen, oavsett hur duktig jag än var, så var det aldrig tillräckligt bra för dom.
 
För jag vet att jag kan, jag känner att jag kan. Och jag är så glad att jag äntligen känner så. Allt dom sagt, allt dom gjort ska jag glömma, det ska inte få skada mig mer än det redan gjort. Aldrig mer, aldrig någonsin mer.

Jag vill det här. Jag hör hemma här.




puss. S.