sanna.

Nattvandring, höga klackar, läppar mot glas. Musik att försvinna in i, kroppar som trycks mot varandra. Rök från människor blandat med regn från himlens alla grå moln. Träden har tappat sina löv nu, precis som jag har tappat dig ur mitt minne. Men i ett hörn, långt, långt in så finns du fortfarande kvar. Du finns under mina naglar, i varje par läppar jag försöker möta, under mina ögonlock då jag vill sova ruset av mig. Jag andas tio gånger i varje andetag. Jag hörde låten, låten som är din. Då stängde jag ögonen, i ett hav av människor. jag blundade och jag dansade. Som aldrig förr. Den låten var din. Men jag ville att låten skulle vara min. För varje gång jag hör den vill jag inte minnas dig. Du är inte värd det. Du är inte värd mig. Du är inte värd alla mina tankar då dina läppar redan har dansat på andras läppar för många gånger. Då dina fingrar har slingrat sig runt andras och det har viskats söta ord i små öron. Men jag går ut i natten, med mina höga klackar och läpparna mot glas. Och jag glömmer dig.




dethäräringetjagkänner. men det finns kanske andra som känner så.

jagvillebaraskrivanågot. en klump av ord liksom. oförståligt för vissa, men kanske förstående för andra.

sovpuss. S.