Tonight I have been walking down memory lane.

Inatt låg jag och tänkte när sömnen inte kom som den borde gjort. Jag tänkte på tider med spring i benen, mjölktänder, bus och oskyldigt fnitter. Jag tänkte på barndomsminnen och vart tog tiden vägen egentligen? vi som alltid hade all tid i världen.

Jag minns hur jag och min bästa vän M brukade springa hem från skolan, steka korv och sen titta på glamour. Jag minns att jag tyckte att hennes pappas pannkakor var godare än min egen pappas, för hans lyckades alltid bli sådär frasiga i kanten som jag gillar. Jag saknar att känna mig som en i familjen och att jag kunde komma och gå som jag ville, oavsett vad klockan var. Jag minns den sommaren då vi fick glassplitter i fötterna och din mamma och pappa fick plocka ut dem ur våra fötter med pincett. Eller alla de gånger vi spionerade på din bror och hans vänner och att vad de än gjorde så skulle vi alltid vara i närheten och störa. Jag minns att du ringde mig i panik en dag innan skolan skulle börja för att din kanin hade rymt och vi båda två sprang efter som galningar för att få tag på den. Jag minns våra lekar i poolen, när vi gjorde virvelvinden eller när vi kastade i plommon som vi sen skulle försöka hämta med munnen på botten.  Jag minns alla filmer vi spelade in när vi sjöng som vi sedan snabbspolade så vi lät som piff och puff. Jag saknar att jag alltid kunde vara barnslig med dig hur gammal jag än var. För varje gång jag var med dig och vi klev in i ditt eller mitt hus så var jag som fem år igen. Jag minns att vi smög in i din grannes trädgård och tog massor av blommor som vi skulle göra våran egen parfym av. Och att vi blev upptäckta en gång och efter det gjorde vi aldrig om det. Jag minns när vi skulle vara modiga och titta på the shining och jag minns att jag inte tittade utan gömde mig mer bakom din pappa. Jag minns alla de gånger vi tittade på film och när vi sa "han är inte särskilt lolig för att vara clownfisk" eller när vi kollade på sunes jul och skrattade åt pulkapappan och håkan när han vinkade och sa "hej hej" Och jag minns den dagen innan gymnasiet skulle börja och vi bråkade. Vi började i olika klasser, fick nya vänner och glömde liksom bort varandra. Men nu när vi stöter på varandra så hälsar vi och jag minns allt det här och jag saknar det. Men dessa stunder kommer alltid finnas i mitt minne och varje gång jag tänker på det så kan jag inte göra annat än att le för mig själv.



saknarpuss. S.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0