sanna.

Nu när det är så här kallt och ruggigt ute så vill jag bara sitta här i mitt rum i värmen och lyssna på, ja, kärlekmusik. Jag har lite blandade känslor när jag ser kärlekspar på stan. En del av mig vill gå fram och slå till dom (nog den lite avundsjuka delen) Vi vet väl alla hur underbart det är att vara kär, men ärligt talat hur kul är det att se gullande par i kylan medan man själv står ensam och fryser arslet av sig? Men samtidigt blir den andra delen av mig helt varm när man ser att två människor ser sådär lyckliga och kära ut. Och jag vill nästan gå fram och krama dom och säga "va söta ni är" Men bara nästan. Kärlek kan väl förklaras bäst som bitterljuv. Den kan vara så helt fullkomligt magisk underbar men samtidigt så kan den plötsligt bli så hemsk att man tvekar på att man någonsin vill uppleva den igen. Kärlek kan göra så fruktansvärt ont men kanske är det vetskapen om hur underbar den kan vara som får oss att gång på gång söka upp den igen?



Inte den mest okända låten kanske. Men när jag satt på bussen på väg hem från stan så hördes denna i mina hörlurar och nu är det ett tag sedan jag hörde den sist, och nu minns jag varför jag tycker om den så mycket.

(Chris Brown - With you)

Jag kanske borde jaga fjärilar som jag kan ha i magen?

kärlekspuss. S.